Matsal, glas, porslin och silverbestick
Under 1800-talet var människor i det närmaste besatta av matsalen, rent av fanatiska. Mer och fler olika bestick och redskap dök upp i matsalen. Allt från bonbonskedar till fiskgafflar, från sherryglas till vinglas, från en mängd porslinstallrikar till stora bordsplatåer, kandelabrer till blomvaser, sockerskrin till saltkarl. Under sekelskiftet 1900 var matbordet fyllt.
Dukat bord
Matbordet i en matsal skulle vara klätt i vit linneduk med levande ljus, bordsplatå, kandelabrar, frukt- och konfektskålar, flera dryckesglas och enhetliga silverbestick hos alla. Allt det här kan hittas i Hammarlindska samlingen. Men denna högtidliga matsalen användes inte hela tiden och speciellt under jugendperioden skapades mer enkla former för matbordet. Båda epoker kring sekelskiftet kan ses i Hammarlindska samlingen, en mix av prål och enkelhet.
Inredning
På det sena 1800-talet, under nystilarnas period skulle matsalen vara i nyrenässans eller nybarock. Det skulle påminna om medeltidens riddarsalar och inreddes ibland även med svärd och sköldar ur papp. Rummet skulle ha en romantisk ljusdunkel atmosfär. Väggarna brukade ha träpaneler och gyllene papperstapeter. Det tunga salsbordet var klädd med en mörk linneduk när det inte användes, för måltider kläddes det om med en vit linneduk. Stolarna var ofta ur skulpterad ek eller mahogny och kakelugnarna klädda i mörk majolika.
Det förändrades starkt med inträdandet av jugend (runt 1890)och Ellen Keys inredningsstil. Plötsligt skulle ljus in i matsalen och möbler skulle bli mer bekväma. Istället för ett överdrivet riddarrollspel skulle det bli hemtrevligt.
I Hammarlindska donationen kan man se inslag av båda. Matsalsstolarna till exempel är en blandning mellan nyrenässans och nyrokoko. De är av mörkmålat trä med mörkrött-beiget mönstrat tyg och stålfjädrad resårstoppning, klassiska stildrag av nyrokoko, men de har svängda bakben och raka, rundade framben, stildrag av nyrenässans. Nystilarnas epok blandade ofta olika stilars uttryck.
Likaså fanns det mer enkla vita stolar och vita bord som passade till jugendstilens ideal om svensk enkelhet och ljus. Dessa kunde användas för att inreda en liten frukosthörna i köket, vilket också iscensattes i det lilla museet på tingsvaktmästares Dahls hus.
Glas
På varje festbord fanns oftast runt fem olika glas. Ett glas för champagne, ett för rödvin, vitt vin, sherry eller portvin och seltersglas för mineralvatten brukade vanligtvis finnas. Det fanns också många olika glasserviser för drycker som öl, porter, madeira, likör, punsch, grogg och mera.
På 1800-talet fick det slipade glaset äntligen sin storhetstid. Men det var fortfarande oerhört svårt att skapa och därmed också dyrt. Ett billigare alternativ var pressglas som kom från Förenta staterna. Det var en teknologisk revolution i glasbruket utan dess like. Plötsligt kunde fina, väldigt nogrannt dekorerade glas skapas till billigt pris.
I Hammarlindska samlingen finns mycket fint glas av olika typer, både slipat och pressat. Det finns till och med en salladierer av pressglas från den välkända glastillverkaren Reijmyre, den första glastillverkaren i Sverige att använda pressglas.
Porslin
1800-talet var de stora bordsservisernas tid. Serviserna blev nu fler och betydligt större, avsedda för 12, 24 eller 36 personer. I Hammarlindska samlingen finns ett stort antal assietter samt flata och djupa tallrikar, soppterriner och så vidare, minst 300 stycken. Bland dem finns också många från de två ledande porslinsproducenterna Rörstrand och Gustavsberg.
Soppterrinen spelade en central roll, när den inte användes ställdes den i skänken i matsalen som prydnad. Ibland fanns också porslins- eller besticksrum mellan köket och matsale
Silverbestick
Familjen Hammarlind ägde en stor, nästan komplett samling silverbestick.